Allt startar på dagis och i skolan. Vi ser brinnande skolor i Stockholm och i Malmö.
Vi ser stora skaror som inte klarar kärnämnen till gymnasium.
Allt startar i skolan och på dagis, mindre grupper ger bättre pedagogiskt utrymme och möjligheten att hitta de barn som i tysthet försvinner just för att de inte kan läsa eller skriva.
Diagnoser som ADHD måste vi se tidigt och sätta resurserna efter det. Koncentrera sig i grupp går inte med ett sådant hcp. Man måste få resurser och hjälp som individ. När vi har ordning i våra skolor och dagis i Vimmerby kan vi öppna för privata aktörer, som skall leva upp till normer på personal täthet och barngrupper som inte får vara större än 15 barn.
Vi prutar här, och tar kostnader på passeringar i tonåren.
Jag följer två barnbarn nära nu, ett går på privat dagis i Göteborg. Kommunen hade sådan kö, men man hittade detta dagis med en ny avdelning med barn i samma ålder. Vilket ser helt rätt ut i mina ögon 15 stycken 1,5- 2 år i samma grupp. Sedan har även den solen sina fläckar.
Vill jag se dem gå igenom den köttkvarn som nu är, eller vill jag se dem utvecklas, bekräftas och uppmuntras? Jo det vill jag, lösningen är mindre grupper och ålders strukturer.
Bygg upp nytt, driv på intraprenad, och låt barnen vara barn. Man skall låna det värdefullaste jag har, mina barnbarn. Jag skall slåss får att det skall bli nya tankar och mindre grupper.
Varför stökar det till sig i tonåren? Som du behandlar och bekräftar unga och barn, så behandlar de samhället. Vi förtjänar kanske inte bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar