Varför tänker man som man gör!

Svar på din fråga

Jag fick en fråga som jag funderat på ett tag.
Varför engagerar omsorgfrågorna dig som de gör?
Och varför ser man på olika saker som man gör?

Jag har till och med fått höra åsikten att inte vara lojal mot min arbetsgivare Vimmerby kommun.
Detta med hänvisning till att jag har tankar kring omsorg och system och givetvis delger dom.
Jag kan bara skratta åt det och försäkra, och de vet de som känner mig.
Min lojalitet mot min arbetsgivare Socialnämnden i Vimmerby och de uppdrag som jag i mitt yrke servar och arbetar för är orubblig. Jag engagerar tillsammans med mina arbetskamrater mig 100% varje pass varje dag för att personal och brukare skall ha det så bra det bara går.

Problemet för många är att man inte kan skilja på tankar kring en helhet och arbeta med uppdraget som våra tjänster ger oss.

Vore jag kock och arbetade i ett team där man steker strömming med fransk senap i mellan och säger att jag tycker att den ska ha dill persilja och smör i stället men fortsätter göra som de andra skulle jag knappast få en antydan om bristande lojalitet.

Hur blir man den man är?

När jag läste psykologi och socialisering var det två saker som jag fastnade för.

Socialisering och inlärning

Det som man i dag i kommuner bortser ifrån vad gäller barns inlärning eller socialisering som det så fint heter.
Grunden till socialiseringen lägger vi upp till 0,5-2 år sa man då och den startade normalt i socialt samspel med familjen exempelvis runt middagsbordet.
Där får man bekräftelse uppmuntran och stimulans och man får intryck och ser vad andra gör. Och detta påverkar livslångt din inlärning.

Lösning på skolans bekymmer?
Flera pedagoger och vuxna på förskola. Mindre grupper och arbeta med stimulans bekräftelse och uppmuntran. 3-4 personal på upp till 20 barn skall ge symptom i skolan.

Det andra var Piagets teori

Anpassning grundar sig på vårt behov att förstå omvärden.
Enligt Piaget sker det på två sätt:

Assimilation innebär att vi anpassar nya erfarenheter i vårt gamla tankemönster.

Ackommodation innebär att vi måste ändra våra gamla tankemönster för att ta till oss de nya erfarenheterna.

Varför ser man på saker som man gör

Jag tror på Piagets teori erfarenheten måste ständigt ändra mitt tankemönster.

Jag tänker så här:
Ju längre bort från gruppbostaden den sitter som lägger dess inriktning och riktlinjer ju mindre erfarenhet har du för de specifika krav och de unika behov som de boende just där har.
Och du fastnar sannolikt i ett gammalt tankemönster och kanske varken vill eller försöker öppna dina tankar och tankemönster. Sedan är ju "Det har vi alltid gjort" tryggare än att prova och se om man kan göra nytt och "kanske" bättre.

Men om de som bestämmer inte har erfarenheten

Ja det är ju oftast det som jag skriver och talar om!
Politiken och beslutsfattaren sitter långt bort och är oftast erfarenhetslösa vad gäller omsorgens verklighet på golvet och vad förändringen gör där. (Fullmäktiges budgetram)
Man assimilerar in samma lösning nedskärning och stram budget. Varför jo den nya erfarenheten man har är ökad kostnad och lösningen har ju alltid varit spring fortare.
Men om man såg antalet ökade besök att vi gör i hemtjänst vad man gjorde på långvård och akutsjukvård för några tiotalet år sedan. Om men satt vid sängen hos den som har sina sista timmar av livet skulle man kanske föra in andra tankar och beslut.
Ja det är ju en utmaning i omsorgen att släppa ner utmaningen på just min/er arbetsplats.
Budget och organisation. Varför gör vi, hur gör vi ,vad kostar 1 timma osv.

Ändrar vi som arbetar våra tankar?

Oftast är tankarna om förändring och utveckling alltid förskjuten till någon annan!
Arbetsledaren chefen eller arbetskamraten eller nämnd eller politiker.
Det tror inte jag! Jag tror att jag kan påverka och förändra på lång sikt för jag vill och måste!
För om 15 år är man 70 år och kanske sitter med behov av hjälp!
Vill du ha det man levererar i dag? Vill du annat? Vill du själv styra?

Törs du utmanas?

Alla vill ju ha det bättre och alla vill ju utvecklas?
Om jag har varit 15 år på samma "gruppbostad eller boende"
har jag en ofantlig erfarenhet av just de fyra boendes behov och den lösning som man har.
Vart skall man då hitta den nya erfarenheten eller inspirationen som skall ersätta den pågående traditionen? Vart kommer de nya impulserna och lösningarna?
Skulle du våga/vilja byta arbetsplats i 3 månader för att se hur andra gör och löser.
Dela dina erfarenheter och kompetenser med andra. Få nytt syre utanför din vanliga arbetsvardag?
Jag lägger ingen värdering eller dömer någon utan kastar tanken och utmaningen.

Borde du inte fått en tjänst!

Fick det påståendet vid en fika på stan!
Peter varför får du inte en tjänst utan springer runt som vikarie!
Du har ju jobbat länge nu?
Jo det har jag och jag har min tjänst med uppdraget att organisera och "springa runt"

Och med en hel omsorg strömmar strukturer vak extra resurser och akuta insatser av att på några timmar förstärka och hjälpa så vill man brinner man och talar man om behovet man ser.

Nästa inlägg blir.
Vad finns med i min erfarenhetsryggsäck!

Vad ser du i din vardag? Vad tror du om Sveriges äldreomsorg? Den är bäst i världen men varför vara nöjd med det? Det var Sveriges handbollslandslag också!