Jag misstänker att det blivit några röda tår avdetta.
Vi får se vad svaret blir, antar att det går ut på att inte respektera alla medlemmar.
Utan endast de som sympatiserar med ett parti. Det kommer på sikt att ge ett svagare fack.
Säkert kommer också CUFs kanpanj att läggas till detta, antar att det bara finns en åsikt i S.
Vi har rätten till olika uppfattning i C.
Funderar på om et finns någon reklampelare i Vimmerby, tror inte det!
Insändare i lokaltidningen.
Nu är det åter dags för val. För fyra år sedan skrev jag om det tveksamma att använda LO förbundens medlemmars avgifter till partistöd för Socialdemokraterna. Jag blev då också beskylld för att vara emot facket och facklig verksamhet. Vilket jag fortfarande inte är, men jag börjar tveka.
Som man nu kan se hänger Alliansens partiledare upp och ner. För att uppnå detta har LO betalat 9 miljoner för kampanjen. 9 miljoner av våra pengar, vilka borde gå till utbildning och det som rör vårt yrke.
Utöver detta så ger LO och dess förbund 12,5 miljoner i partistöd till Socialdemokratiska partiet, och en del förbund ytterligare bidrag, uppskattat till 3 miljoner. Närmare 25 miljoner av medlemmarnas pengar.
Om vi tittar på politiska sympatier, och tror att LO har ett genomsnitt av befolkningen som medlem så har 60 % inte de sympatier som LO göder.
Men vi kan säga att 50% av medlemskåren inte har S sympatier.
Med andra ord kan nu LO ha vänt halva sin medlemskår ryggen.
Så här skriver man om medlemskapet:
”Facket knyter samman löntagarna på arbetsplatsen, dels genom gemensamma värderingar om allas lika värde och ett jämlikt samhälle”
De medlemmar som har sina värderingar i alliansens partier, känner säkerligen inget stöd för sina värderingar. Så när du nu ser partiledare upp och ner skall du tänka på det är du som är med och betalar 9 miljoner för att se dina värderingar kränkas av ditt fackförbund.
Här kommer svaret som också skickats till tidningen.
SvaraRaderaVill ge Peter Fjällgård och läsarna bilden av facket och socialdemokraterna. Två grenar på samma träd.
Det var svåra tider för arbetarna. Usla förhållanden och inget stöd funnes att få. Det var patroner och andra som såg arbetaren som ett verktyg i mängden. Ett verktyg som kunde slängas när det inte fungerande längre. Kastas ut i tomma intet...
Resan var lång och mödosam. Ingen gick säker och hoten och misshandlarna var vanligt förekommande. Men de gav inte upp utan visste att det fanns ett mål, en bättre värld för den arbetande befolkningen. Organiseringen började på arbetsplatserna och man visste att det gällde att samla alla för en sam är svag. Många var det som fick sätta sin hälsa på spel när kampen pågick. Men det var en rörelse som inte gick att stoppa just för den styrka som de samlade gemensamt.
De lyckades med att organisera sig på arbetsplatserna och sakta få till förändringar mot det bättre, men livet var mer än arbetet. Fruar och barn fanns i hemmet och de led under svåra förhållanden. Här nådde inte den fackliga kampen. Det behövdes en annan kamp för att nå fram på detta område. Den politiska. Man ska också vara medveten om att även om man nått framgångar på arbetsplatsen så var det långt kvar och många hinder på den uppsatta vägen.
Beslutet att nu ta sig an politiken och genom den vägen få till förbättringar på arbetsplatsen men också för den övriga familjen. De fackliga kamraterna bildade Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det blev den fackliga rörelsens förlängda arm. Arbetarrörelsen började nu bre ut sig och sakta men säkert också få inflytande på den politiska arenan. Den första kampen var att se till att arbetarna med dess familjer faktiskt fick vara med och rösta. Så den första kampen gällde allmän rösträtt och högern strävade emot, men förlorade.
Kampen fortgår än idag. Det är samma kamp men i ny tappning. Fackföreningsrörelsen är än idag lika beroende av att arbeta både på arbetsplatsen men också genom politiken. Vi ser hur medlemmarnas intressen hela tiden är hotade. Det är allt från ingrepp på arbetsplatsen genom politiska beslut till arbetarnas barns skolgång. För arbetarrörelsen kommer alltid vara jagad av de som har makt och pengar. De finns högerns krafter som vill backa klockan till den tid då arbetaren med familj fick stå och buga med mössan i hand. Allt prat om fackets makt är inget annat än ett ideologiskt angrepp. För utan facket är vi snabbt tillbaka på ruta ett. där resan började. Vill vi det?
Nä! Fackföreningsrörelsen bildade socialdemokraterna för att se till att arbetarna fick sin intressen tillgodosedda både på arbete och fritid. Det gäller än och därav det naturliga i att facket stödjer sitt parti. Det finns bara ett Arbetarparti i Sverige och det är det parti som arbetarna startat och äger. Allt annat är bara att slå blå dunster och förvränga verkligheten
Det ser ut att ha blivit en stark förflyttning av arbetarnas sympatier. Och det är ingen tvekan om vikten av facklig part på marknaden, men starkar blir det ju inte av att ytterligare arbetare med andra sympatier vänder ryggen.
SvaraRaderaEller ett oberoende vårdförbund.