Vi skall värna vård, skola och omsorg !!!!

Nu har det gått ett år sedan valet, valrörelsen i Vimmerby var som TV serien Dallas. Där Moderaterna systematiskt kritiserade Centerpartiet i Vimmerby.

Budskapet var största partiet bär ansvaret.
Nu är det Moderaterna som är störst och har KSO posten. Så skall vi då tro Moderaternas valrörelse, så bär de just nu ytterst ansvaret för att montera ner vård, skola och omsorg.

Jag vill dock att Centerpartiets förtroendevalda lever upp till valmanifestet.
och fäller orimliga sparkrav på barn och gamla.
Detta även om man inte har yttersta ansvaret, det är Moderaterna som just nu monterar ner välfärden. Men vi måste stå upp för de grupper som Centerpartiet värnat i decennier Våga driva stolt Centerpolitik,om det så stjälper allians samarbetet.
Kompromisser kan så vara, men inte på barn och utsatta gamlas bekostnad.

Och alla minns väl allas vallöften, VÄRNA VÅRD SKOLA OCH OMSORG.

Just nu smakar valfläsket i Vimmerby härsket, skämt och surt.
Det är Moderaterna som serverar det, men de tysta samtycker till att servera skämd kost.



Nedanstående är kopierat ur Vimmerby Tidnings nätupplaga.
Jag håller med mamman i fråga till 100% Fantastisk personal, katastrofalt beslut av besparingar. Men det är Moderat ordförande, som bär ansvaret.

Jag rekommenderar er att lägga upp Vimmerby Tidning bland favoriter på er dator, och följa politikens irrfärder där.

”Snart blir det förvaring” 16.09.2011 08:16
Förskolan står inför stora besparingar. Men hur det ska gå till i praktiken förstår inte Helene Agebjörn i Vimmerby, som redan nu har ont i magen somliga dagar när hon lämnar sin tvååring på dagis.
– Det har sparats tillräckligt på barnen. Vi måste sätta ner foten – det räcker nu!

Helene Agebjörn ska lämna Daniel på dagis om några timmar. En procedur som hon varit med tusen och åter tusen gånger.
Hon har fem barn mellan 2 och 25 år.
Under merparten av de dryga två decennierna har hon anlitat kommunens barnomsorg och som en röd tråd genom alla de där åren löper det välbekanta ordet ”sparbeting”.
– Det har alltid varit något som det måste dras in på. Jag kan då inte minnas att det funnits år då ekonomin varit i balans eller att man rentav fått höra att det faktiskt finns lite pengar över, så det kan satsas lite extra på barnen.
Hon säger att hon inte känner att det går framåt. Tvärtom.
– Det går bakåt. Grupperna blir större och nu ska det sparas igen. Men det måste finnas en gräns och den är nådd nu.

Måste skrika Olusten kulminerade härom morgonen när hon skulle lämna Daniel. Två förskollärare med händerna fulla. En upptagen i telefon. Den andra upptagen med att trösta ledsna barn.
– Personalen har ju bara två händer. Jag räknade och fick det till tolv 1-3-åringar. Det ska inte vara så att små barn ska behöva skrika eller bli ledsna för att bli sedda.
Efteråt blev hon så arg att hon både ringde verksamhetschefen och skrev insändare.
– Vi föräldrar måste säga ifrån. Det är verkligen inte personalens fel – och det har jag varit noga med att tala om för dem. Tvärtom är de underbara och gör ett fantastiskt jobb utifrån de förutsättningar de har. Själv skulle jag inte klara det och jag tror, som det ofta brukar sägas, att tjänstemän och politiker skulle må bra av att få göra några arbetspass i den verklighet de fattar beslut om.

Författare: Rebecca Forsgren Malmström